Så gammal, men ändå så liten.

En dag ska jag sluta växa.

En dag ska jag sluta åldras.

En dag ska jag sluta bli stor.

Ibland önskar jag att jag fick vara liten hela livet. Leka i min sandlåda hela dagen.

Tänk så mycket det fanns att göra när man va liten. Min favorit var att klä ut mig varje gång ma kom till farmor. Kladda händerna fulla med färg var en av Kajjans och mina favoriter på dagis, men som vi alltid fick skäll för.

Eller alla mimuppträdanden som jag och Steffie alltid gjorde. Tänk alla gånger vi lekte med djursjukhuset, jag och Michelle. Sånt som man fick göra när man va liten.

Inte heller brudde sig någon om i fall jag ville ha mina gula byxor med oranga blommor på tillsammans med min rosa barbie tröja. Då var jag som coolast tyckte jag.

Men det jag minns bäst från det jag var liten, det var alla super coola vattenkrig vi hade i byn. Alla var med! Jag, Carro, Michan, jerry, Tommy, Henke, Madde, Mamma och Systrarna Hedengren. Och alla kaninjakter vi haft genom åren!

Sen flyttade Michelle och dom. Sen var det Maddes tur att flytta. Ja, sen flyttade vi och ingenting blev sig likt igen. Men det är okej, för allt finns lagrat som sjukt fina minnen.

Som Mio min Mio buskarna och Peter Pan trädet! Kottpuddingen i kohagen. Jag vet någon som skulle gråta om hon läste det här nu. Min syster.

Tänk vad mycket minnen man har. Så mycket man kan komma ihåg från så lång tid tillbaka. Sen ibland kommer man ju inte ens ihåg när fan va full senast. Men de där riktigt gammla minnena finns alltid kvar och dom minns man alltid. Som när vi var uppe i Härnösand hos mammas moster Märta och lekte med flytkudden i de lilla insjön som finns vid stugan, och hur syrran tappade taget så den flöt iväg och hon fick simma över hela sjön för att få tag i den. Haha! Ja oj ja. Det var tider det.

Nu ska jag öppna min chokladkalender för det glömde jag i morse. Som sagt, en dag ska jag sluta bli vuxen!