You & Me

Ibland räcker inte ord för att visa vad mitt hjärta menar.
Men du förstår fast det ända jag får fram är att jag älskar dej.

Förökning

Antar att det bara är jag som säger detta just nu men det är väldigt skönt att julen är över. Dock har jag ju fått en hel del bra julklappar så det är väl bra i alla fall. Trodde aldrig att jag skulle bli så glad över att få en elvisp haha! Men det blev jag.

Har det lite jobbigt hemma just nu för det är ju inte tyst i alla fall. Igår kväll fick vi nämligen råttbebisar här hemma. Det roliga var att hon på djuraffären sa att vi skulle få typ 5 st eftersom Klara är så liten. Hon ploppa ut 10 st igår!! Tur att vi inte ska behålla ngn i alla fall. Och fan vad fula dom är asså, haha. Helt rosa och nakna. nej det var ingen hitt direkt men fan Stefan blev ju så stolt så man nästan hade kunnat tro att det var han som var pappan.

Idag blir det Bålsta med Stefan och hans mamma o kolla ny bur.. om jag kommer upp ur sängen vill säga.

Dan före dan före dopparedan

Snart julafton.. Ja vad kan man säga. Jag kan ju inte påstå att jag är ett stor fan av julen direkt men. Jag gillar den inte alls när jag tänker efter. Men som tur är, är det bara tre dagar om året så det är bara ta ett djupt andetag, klistra på sitt bästa fake-leende och ge sig in i matchen.
Jag har dock inget fint att ha på mig till jul vilket förvärrar situationen mer och av någon anledning så blev jag skit sur när jag fick se att mamma o pappa köpt dubbelt så många julklappar till syrran som till mig, fast hon typ inte skulle få några eftersom de betalade hennes Bacelona grejs.. Men men..

Inte har jag någon nyårsklänning heller. Inga pengar till att köpa en heller. Den här tiden på året är den värsta någonsin. Men den går över fort.

Jullovet är i alla fall igång vilket är skönt och i morgon bär det av till Arlanda för att hämta hem syrran. Ska bli underbart att träffas igen. Ska bli kul att se hur Brasse reagerar när hon kommer hem också.
Näst på min att göra lista för kvällen är lite data till sen massa True Blood. Helt besatt!

För vågad

Vaknade upp och fick en stor chock när jag såg hur det vita bara lyste genom fönstret. Men det var helt okej, jag som alltid blivit helt deprimerad när det snöat men nu e det helt okej. För nu är det december så då får det vara snö. Men inte så länge. Vem vet, vi kanske får en vit Jul i alla fall.

Håla nu tills halv två men jag har Josefin med mig som håller mig sällskap ett tag så det rullar på. Sen ska jag ner på stan och träffa upp Stefan på en fika så åker vi hem och sover sen. Ska bli skönt :)

Så gammal, men ändå så liten.

En dag ska jag sluta växa.

En dag ska jag sluta åldras.

En dag ska jag sluta bli stor.

Ibland önskar jag att jag fick vara liten hela livet. Leka i min sandlåda hela dagen.

Tänk så mycket det fanns att göra när man va liten. Min favorit var att klä ut mig varje gång ma kom till farmor. Kladda händerna fulla med färg var en av Kajjans och mina favoriter på dagis, men som vi alltid fick skäll för.

Eller alla mimuppträdanden som jag och Steffie alltid gjorde. Tänk alla gånger vi lekte med djursjukhuset, jag och Michelle. Sånt som man fick göra när man va liten.

Inte heller brudde sig någon om i fall jag ville ha mina gula byxor med oranga blommor på tillsammans med min rosa barbie tröja. Då var jag som coolast tyckte jag.

Men det jag minns bäst från det jag var liten, det var alla super coola vattenkrig vi hade i byn. Alla var med! Jag, Carro, Michan, jerry, Tommy, Henke, Madde, Mamma och Systrarna Hedengren. Och alla kaninjakter vi haft genom åren!

Sen flyttade Michelle och dom. Sen var det Maddes tur att flytta. Ja, sen flyttade vi och ingenting blev sig likt igen. Men det är okej, för allt finns lagrat som sjukt fina minnen.

Som Mio min Mio buskarna och Peter Pan trädet! Kottpuddingen i kohagen. Jag vet någon som skulle gråta om hon läste det här nu. Min syster.

Tänk vad mycket minnen man har. Så mycket man kan komma ihåg från så lång tid tillbaka. Sen ibland kommer man ju inte ens ihåg när fan va full senast. Men de där riktigt gammla minnena finns alltid kvar och dom minns man alltid. Som när vi var uppe i Härnösand hos mammas moster Märta och lekte med flytkudden i de lilla insjön som finns vid stugan, och hur syrran tappade taget så den flöt iväg och hon fick simma över hela sjön för att få tag i den. Haha! Ja oj ja. Det var tider det.

Nu ska jag öppna min chokladkalender för det glömde jag i morse. Som sagt, en dag ska jag sluta bli vuxen!

I want it that way

Sitter i kyrkstugan nu och pluggar in koreografin till killarnas uppträdande ikväll. Jens tyckte ju självklart att jag ska vara deras koreograf. Hoppas det går bra. Men det kommer nog bli kul tror jag.

Var nere och kollade på niornas luciatåg nu på morgonen också, Michelle var ju Lucia så det var självklart. Fruktansvärt bra var det. Jätte bra soloframträdanden också. Lyckat säger jag bara. Bilder från det kommer senare.

Back to the dance!

Save your breath

Dagen går segt och just nu har jag inget att göra alls. Kan vara rätt okej att sitta för sig själv ändå och pilla med vad jag vill.
Blir jobba sent ikväll, ända till 21 men det gör mig inte så mycket. Hade mer hoppats på att få sluta tidigt på fredag så man kunde hänge med Ronja på party, men nej då. Live Aid på ingång då och jobbar tills det är slut vilket kan bli mellan 22-23 så blir inget party för min del denna gång heller.. suck.

Helgen ser ju ut som den gör.. Tom! Men men. Jag kommer väl på ngt att göra. Städa? Kan behövas och det e ju allt jag gör på helgerna nu ändå så.. Kan lika gärna spela död i helgen, inte så stor skillnad!
Måndag: Ledig
Tisdag: 12-21
Onsdag: 12-21
Torsdag: 9-16
Fredag: 12-23
Helg: Öken!

Back to work!

good stuff

Ingen fara.. Jag är van!

pretty pon the inside, but she's a devil pon the inside

Helt slut efter en hel helgs jobbande. Egypten brännan börjar svika, liksom mycket annat i min vardag. Självhatet knackar på min dörr, men den här gången vägrar jag öppna. Vi skyller på hösten och dess mörka, kalla känsla. Jag är en trött varelse. Jag har glömt allt som jag borde komma ihåg. Inte ens kan jag hålla koll på tvättiden som jag brukade tycka var kul en gång i tiden. Någon dränkte mig i vattenpölen här borta. Jag minns ingenting. Men jag låter det inte dra ner mig den här gången.
Inte får man sova om nätterna heller. Hatar dessa högjudda grannar som kommer tillbaka efter sommaren/hösten som skriker en till sömns på en söndagsnatt. Är det verkligen värt det? Lägenheten är för liten. Jag kan snart inte andas här. Flytta? Ingen dum ide, men vad sägs om att hitta någonstans att bo först?
Kilona rasar, fast jag bara sitter och stirrar i väggen. Men jag tänker inte vara bitter idag. Inte heller i morgon ska jag låta det ta över. Inte dagen efter heller för den delen. Men det är inte min uppgift att avgöra det längre. Det har det adrig varit. Jag tar var dag som den kommer. Fast jag känner att jag behöver vara för mig själv och ta det lugnt, så skriker kroppen av ensamhet. Men det är inte det som är fallet.
Jag tänker le idag och fan ta den som sätter käppar i hjulet för mig den här gången.