Jag har i stort sett allt jag någonsin önskat mig. Nästan. Men ett liv kan väl aldrig vara helt perfekt? Men jag trivs som det är och jag vill inte ändra på det.
Känns galet skönt att vara 18 år och stå på mina egna ben.. Fast jag ibland lägger upp dom på Stefan och låter han bära mig en bit. Men jag har det bra.
11 juni 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar