When the love is gone

Sitter i skolan och försöker döda lite tid tsm med Natta.. Trött som fan men jag går på ändå.

Ingenting är som det ska, planerade saker byts ut och hoppet försvinner mer för vad jag lovad mig själv det här året. Egentligen skulle jag vilja flytta långt bort och börja om, men det finns för mycket minnen här så jag låter det ligga på is ett tag till. Vi är inte som förr. Vi pratar inte samma språk längre känns det som. Världen rasar under våra fötter men jag märker sedan att det bara är jag som faller. Bakslag. Du märker inte av detta som jag gör och det är väl bara jag som verkligen lider. Men det är inte tid att tycka synd om sig själv dessa dar. Brain frezze! Nu vill jag lösa det här. Önskar att man bara kunde knäppa med fingrarna så allt blev som man ville igen. Du frågade inte.. Men jag sa inget heller..